fast detta är bara en otroligt bra sammanfattning av festivaulen :) gjord av bästaste bästa Fridan!
Årets...
Festivalnamn: Hultan -09: Hallå igen.
Camp: Även i år är det Campf Brightside som kammar hem första platsen. Med världens finaste inner circle, festivalens svirigaste deltagare och absolut helt utan tvekan mest välmående, uppmuntrande och älskade humor var vi på topp precis hela tiden.
Bonuscamp: Camp Koncentration. Bara för att det är så oändligt roligt.
Favoritgranne: Grannarna hade inte riktigt lika stor framgång som förra året, men jag tror att vi är överens om att sockersöta Rebecka Blondie är favoriten.
Icke-favoritgranne: Alla kategorier: HIV-mannen. Jag tror att det kliar lite extra på oss allihop i dag.
Humorkvalitet: Jag ger oss trots allt lite cred för att vi försökte hålla nivån hög i år. I måndags gick vi ut med en fin illusion om ett camp med humor av hög klass, kantrad av värme och ömhet. Efter endast några timmar hade illusionen spruckit likt en ballong på en spikmatta. Vi var helt enkelt för vassa för att leva i en bubbla.
Intolerans: Gluten och kombinationen björk-laktos.
Skador: Tompas och G-sons fullträff mot marken som resulterade i två tejpade ögonbryn.
Slöaste: Första Hjälpen-tältets anställda som inte ens orkade torka bort blodet från Tompas kind.
Most wanted: Ett: The Big Five. Vi har allihop samlat på oss en fin start med hjälp av en inte alltför önskad granne. Got to catch 'em all. Två: Regnbågsdvärgens guld. Search and you'll find.
Mest bittra: Jämn kamp mellan Tim och Cedervall. Jag tror att den snikna juden kniper titeln trots allt. Vem kunde ana att så mycket bitterhet kunde rymmas i den tunna kroppen?
Mest bortkomna: Jocke. Det är sällan man träffar någon med så dåligt lokalsinne att han inte ens kan lokalisera mobilen i höger byxficka.
Mest använda: Brassestolen, gummistövlarna och partytältet.
Minst använda: Även i år hamnar badkläder på den här listan.
Skönaste: STÄMNINGEN. Faktum är att det var så skön stäminng att det förtjänar stora bokstäver. Det är fantastiskt att vi är så i-halsen-sättande roliga och hjälpa-gamla-damer-över-gatan-trevliga precis alltid.
Läskigaste: Killen med den där sjukt otäcka masken. Jag ville faktiskt gråta, jag erkänner.
Nakenchock: Killen med tjurkalsong på Sahara Hotnights. Det var inte sexigt, det var inte upphetsande och det var inte snyggt, men det var åtminstone tight och antagligen jävligt kallt också.
Hjärngympa: Bygga partytält och lösa rubikskuber, men vem sjutton bryr sig om sådant egentligen?
Spelning: Utan tvekan Dropkick Murphys som gav järnet och överträffade sig själva med Teenage Wasteland som extranummer. Jag ryser fortfarande av bara tanken på det. Egentligen behöver jag inte se mer musik i hela mitt liv efter det här. Let's go Murphys!
Planeringsmiss: Vem fan var det som kom på den eminenta idén att slänga in alla lite för kända band på Teater? Var det bara jag som inte fick plats? Nej, precis. Gör om, gör rätt, och gör aldrig fel igen.
Mat: Inte sjutton är årets rätt clementiner och fullkornsyoggi i alla fall. Ge mig räkost, hamburgare och pizza resten av året också, min kropp mår så bra utan vitaminer.
Dryck: Vin, öl och Jack Daniels med sällskap av cider, Minttu och allmänna 90/10-groggar.
Utbrott: Titeln tilldelas Shrek. Han får själv välja vilken snedtändning han vill stoltsera med i den här kategorin.
Lervälling: Hultsfred, rätt och slätt.
Smitta: HIV (kom ihåg att hålla er borta från bromsmedicinerna) och skånska. Jag kom på mig själv med att låta på tok mycket mer skånsk än jag brukar alldeles nyss.
Väder: Regn, sol, regn och sol. Ungefär i den och även omvänd ordning. Vi klagade däremot inte alltför mycket. Vi insåg nämligen att det är bättre med svalt sommarregn är stekande sol och sönderbrända näsor.
Sysselsättning: Mellan konsertspringandet och spritdrickandet var det inte speciellt mycket tid över till varken kortspel eller korsordslösning. Tack och lov.
Längtan: Att få sitta i något annat än den där fördömda strandstolen,
Saknad: Om vi ska gå på Chriffes linje ville vi helst av allt uppleva afterski, att bo i hus och Kålmården. Jag vet inte om jag håller med honom riktigt på den punkten.
Stöld: Jag tror faktiskt att vi förutom någon enstaka stol har lyckats hålla de klåfingriga fingrarna i styr.
Förlust: Ett ouppskattat antal brassestolar som försvann på grund av mord snarare än stöld.
Funderare: Varför går tiden i Hultsfred så oändligt långsamt på förmiddagen och evinnerligt fort på eftermiddagen?
Eviga fråga: 'När kommer ryssvärmen?', 'vad ska vi äta i dag?' och 'hur mycket är klockan?' (egentligen mest för att svaret mer ofta än sällan blev 'Jack Daniels').
Baja Maja-citat: 'Ryck upp dig och sup ner dig'.
Kärlekspar: Egentligen borde Anna och Gustav som vanligt utnämnas till sötast, men det får banne mig vara nog med deras Hultsfredsförälskelsehistoria. Shrek och Cedervall är de äkta turturduvorna det här året, även om de åkte hem med värre krämpor än någon annan.
Sömntuta: Dött lopp mellan Shrek och Lisa. Trollet stannade ju i för sig uppe på nätterna, alldeles hög på sockerpiller och avslagen öl, medan Lisa använde sig av det smarta draget sömn för att stå ut med festivallivet lite bättre. Smart drag.
Hora: Mer eller mindre varenda festivalbesökare. Det återstår att se hur många anmälningar för kränkning campet har lyckats samla ihop.
Attitydproblem: Killen som stal öl ur Shreks tält och dessutom trampade sönder Tims gitarr. Väldigt onödigt och väldigt ogillat.
Ögonblick: Jag tror tamigtusan att det var Frida Hyvönens Dirty Dancing. Jag såg ut som en nyplockad gås under hela låten.
Beroende: Alkohol, snus, räkost, allt fiberfritt, halstabletter, sockerpiller och så förstås Strepsils, som fortfarande bor i ett litet hörn av mitt hjärta.
Upptäckt: Om man frågar Tim: nektarinen. För första gången någonsin fick han i sig den här plommon/persikakorsningen and he loved it.
Smeknamn: Alla tilldelades en och samma person: HIV-mannen, Snigeln och Sockerbiten. Starkt jobbat.
Snälla smeknamn: Ankaret, fallskärmen, partybromsen. Med viss ironi.
Regnskydd: Militärtältet var guld värt när regnet öser ner.
Fynd: Winnerbäckplektrumen. Yeah.
Grej: Ruter 10.
Festivalkänsla: När fötterna täcks av lera och man bara inte orkar bry sig för att det är festival.
Överraskning: Ridande polisen.
Stämningshöjare: 'Skingra er horor, snuten kommer!'. Jag saknar att kunna ropa det utan att bli utstirrad av random people (läs: horor).
Anledning till att skåla: Digerdöden.
Klockrena kommentar: 'Det kanske inte är så kul att sova utanför med ett klippt band.'
Bästa: Precis alltihop. Att kalla något dåligt vore så oändligt många gånger värre än att sälja Piggelinen och tappa pengarna.
Värsta: Att festivalen är slut. Det var lerigt, hårt och kallt, men jag saknar det så oändligt mycket. Det känns som om en bit av mitt hjärta slites bort samtidigt som jag insåg att jag gjort mitt sista BajaMajabesök för det här året. Ett svagt eko hörs från den numera tomma plats inom mig som tidigare fylldes upp av lukten av kiss och smärtan i ryggen från luftmadrassen. Jag vill tillbaka, det är bara så.
Inför nästa år: Ta med de där satans vantarna det har snackats så mycket om.
Insikt: Jag känner mig helt bortkommen i människobyn. Ta mig tillbaka till landet utan soptunnor, där man kan köpa pizza dygnet runt och vinet aldrig tar slut.